Alt menneskelig

Stig Sæterbakken ville ha fylt 50 år i 2016. Da han døde i 2012, var han blitt en av norsk litteraturs ledende navn, som romanforfatter, essayist og inspirator for unge forfattere.

Vagant-redaktør Audun Lindholm har redigert en antologi som tar for seg en rekke sider ved forfatterskapet. Boken diskuterer også Sæterbakkens rolle i offentligheten og gir korte, biografiske riss av en sammensatt personlighet, som fikk utgitt sin første bok allerede som 18-åring. Til sammen gir tekstene et engasjerende tidsbilde av en periode – fra slutten av 1980-tallet frem til i dag – der norsk litteratur har vært gjennom en rivende utvikling, med Sæterbakken som en vesentlig deltaker.

Forfattere og kritikere fra flere generasjoner skriver om Sæterbakken, fra etablerte størrelser som Fredrik Wandrup og Karl Ove Knausgård til tidligere upubliserte navn. Antologien inneholder dessuten flere utenlandske bidrag, kuriosa fra private arkiver og 6 tidligere intervjuer med hovedpersonen selv.

Stig Sæterbakken ville ha fylt 50 år i 2016. Da han døde i 2012, var han blitt en av norsk litteraturs ledende navn, som romanforfatter, essayist og inspirator for unge forfattere.

"Den panskandinaviske antologien om Stig Sæterbakken byr på grundige analyser og et spennende spekter av skribenter. (...) for framtiden vil det være like relevant å plukke ned «Alt menneskelig» fra hylla, hvis man er nysgjerrig på hvem denne Sæterbakken var, som å kaste seg over en roman eller et essay av ham. (...) På tross av all uhyggen får man inntrykk av Sæterbakken som et utpreget solid individ."

Audun Lindholm

Audun Lindholm, f. 1980. Ansvarlig redaktør i Vagant siden 2007. Har siden 1999 drevet mikroforlaget Gasspedal, og var i 2003 en av initiativtakerne til Audiatur – Festival for ny poesi. Han har redigert flere antologier, deriblant Som fra mange ulike verdener. Om Ole Robert Sundes forfatterskap (2012).

«Alla verkar ha skrivit på ett osynligt kontrakt att inte vara insmickrande eller underdånig. Därav blir det en osalig blandning av rolig röra, konstruktivt kaos, och burdusa kurtiser. (…) Hur ska Sæterbakken bäst sammanfattas? Som ärlig och kompromisslös, onekligen, men också mångsidig – och ändå märkvärdigt enhetlig. Jag får bilden av någon som lever lika intensivt som han skriver, men som också visar en oerhörd närvaro i det han läser. Diskussionen av hans essäistik är inspirerande läsning, och exemplen visar att det ju är så vi ska läsa – med närvaro.»