Laster...
«Slutten og begynnelsen» - 2026
«Et nytt og bredt utvalg fra Wisława Szymborskas nobelprisvinnende forfatterskap viser poeten som humanist og humorist. (…) Selv om en del av diktene taler fra en bestemt historisk tid eller erfaring, er det mange av disse som taler til nær sagt hvilket som helst menneske.»
– Karine Heiberg, Morgenbladet
«Slutten og begynnelsen» - 2026
«Eg er glad for denne gjendiktinga, ein treng dikta til Szymborska no. Ein treng dei fordi dei ryddar plass for det som ikkje går opp, det som ikkje har plass, men også fordi dei rommar tvil, fortviling og den rare gleda, for det som er annleis, for den enkle overraskinga.»
– Sindre Ekrheim, Dag og Tid
– Helge Torvund, Krabben Poesikritikk«Slutten og begynnelsen» - 2026
«Denne inderlege undringa hennar! Den er så fundamental, så til dei grader grunnleggjande, og i tillegg blir den framført med ei fascinerande blanding av takknemlegheit, forundring og dette lune glimtet av humor»
«Slutten og begynnelsen» - 2026
«Et nytt og bredt utvalg fra Wisława Szymborskas nobelprisvinnende forfatterskap viser poeten som humanist og humorist. (…) Selv om en del av diktene taler fra en bestemt historisk tid eller erfaring, er det mange av disse som taler til nær sagt hvilket som helst menneske.»
– Katrine Heiberg, Morgenbladet
«Pornografi» - 2020
"Som ung anbefalte Dag Solstad nordmenn å lese Witold Gombrowicz. Det er en anbefaling vel verdt å følge. (...) Den hele tida hyperselvbevisste fortelleren som leiker med andres liv, gjør romanen til en ubehagelig leseopplevelse. Men dette opplever jeg at går til kjernen av det som er romanens prosjekt: Å gi form til et observerende blikk som er skrudd og stadig mer ekkelt. Det er en onanerende bevissthet Gombrowicz gir stemme til (billedlig, men ikke langt unna også faktisk). (...) Pornografi er en både tett og rik roman som slår meg med språklig kraft og fortellermessig oppfinnsomhet. Og nettopp fordi den er ubehagelig, kan den også få en til å reflektere over de store absoluttene – Gud, kunsten, fedrelandet, proletariatet, for eksempel – og hva disse gjør for forståelsen vår."
– Ulla Svalheim, Vårt Land
«Pornografi» - 2020
"Pornografi har vært utgitt på norsk før, men da ble den oversatt fra fransk, og hadde den bleikere tittelen Forførelsen. Oversetter Agnes Banach har gjort en imponerende jobb med nyoversettelsen. Gombrowicz’ metaforrike og eksperimentelle språk, med flere meta-lag, flyter rytmisk og klukkende på norsk. (…) Gombrowicz’ bøker er ikke for alle, men hvis du har en affinitet for idédrevet og eksperimentell litteratur, fortjener han absolutt din største oppmerksomhet."
– Erle Marie Sørheim, Aftenposten
«Pornografi» - 2020
"Gombrowicz er seg sjølv lik også i denne romanen (…) Sjølv om boka i byrjinga kan verka konstruert og overspent, vert ein interessert i handlinga og dei snodige figurane. (…) Agnes Banach har, som alltid, funne gode løysingar og levert ei framifrå omsetjing."
– Odd W. Surén, Dag og Tid
«Pornografi» - 2020
"Det er ikke bare lynende intelligent, men også lekende, lett, suverent gjort."
– Geir Pollen, Klassekampen
«Kosmos» - 2019
"Kultklassiker i ny utgave (…) Boka er morsom, men ikke munter. Den er fylt med en skrudd, absurd opplevelse av tilværelsen, formidlet gjennom et språk som gnistrer og spraker og dialoger som understreker den snåle stemningen."
– Fredrik Wandrup, Dagbladet
«Kosmos» - 2019
"Denne gåtefulle og galskapsglade romanen kan virke å være skrevet av en ung psykoanalytiker på LSD, men ble i virkeligheten ført i pennen av en sekstiåring. Gombrowicz’ siste verk ble hans sprøeste (…) I Norge ble Gombrowicz lenge lest som en filosofisk forfatter. Det er på tide å også lese ham for stilen, det minner Banachs briljante oversettelser oss om."
– Carina Elisabeth Beddari, Morgenbladet
– Anne-Marie Körling, Blogg om faglitteratur i Sverige«Hvordan elske et barn» - 2018
– Ja, jag skriver gärna, svarade jag. Om jag får börja med att skriva om en speciell bok. Den jag återkommer till gång efter gång.
Nu då jag har fått en yta att skriva om pedagogisk litteratur går jag igenom mina bokhyllor med frågan; Vilken bok ska jag skriva om? Jag vill börja med att skriva om något nött, tummat och en aning sönderläst. Det blir ”Hur man älskar ett barn” av Janusz Korczaks, 1992. Första gången jag läste ”Hur man älskar ett barn” var 1992. Titeln utmanade mig. Att jag skulle få en ledsagare i Janusz Korczak anade jag inte.
– Birgitta Qvarsell, professor emerita i pedagogikk, Stockholms universitet, Pedagogiske Magasinet, lärarförbundets tidning för utbildning, forskning och debatt«Barnets rett til respekt» - 2016
Skolan som system står för en strävan att ta reda på barnets svagheter och att utifrån det fylla på med sådant som kompenserar för bristerna. Den polske pedagogen och läkaren Janusz Korczak kan bidra till att skapa en synvända, skriver Birgitta Qvarsell. Att hävda barnets bästa eller barnets rättigheter är inte detsamma som att sätta barnet i centrum, och barnets rättigheter är inte detsamma som barns behov eller det enskilda barnets behov. Att barnets rättigheter är ett starkare krav än enskilda eller generella barns behov hävdas ibland, men hur kan vi förstå ett sådant krav? Jag tolkar det som ett skifte i synsätt som gör barn mera aktiva och medmänskliga – de blir aktörer i aktionerna, inte subjekt (underkastade) eller objekt (föremål) för andras åtgärder.
