Skyt appelsinen

Klassen min består av halvparten drittsekker og resten idioter. Drittsekkene skal bli advokater eller leger for å tjene grove penger og ha feite titler å blafre med på visittkortet. Det kan aldri gå på dunken med en drittsekk.
Idiotene er pussig nok smartere enn drittsekkene. Men idiotene vet at reglene er imot dem, at drittsekkene kommer til å vinne samme hvor mye alle andre pugger. Men de synes det er ok. Det er derfor de er idioter.
En drittsekk kan jeg aldri bli fordi jeg er fattig, men å bli idiot hadde vært det enkleste i verden. Slutte å kjempe, slutte å brenne. Men jeg vil ikke fortsette å være et hudløst null. De får heller hate meg!

Hovedpersonen i Mikael Niemis "Sturm und Drang-roman" er 16 år og går på videregående. Han deler klassekameratene sine inn i Dritter og Idioter. Drittene får det meste servert på sølvfat her i livet og har foreldre som passer på at alt går bra. Idiotene vet at Drittene alltid kommer til å vinne, men finner seg i det og vil bare være alle til lags.
Vår mann er langt fra noen Dritt, og han er også fast bestemt på å ikke bli en idiot. Da heller tømme en bensinkanne over seg og sette fyr ... Han planlegger å ikke lenger leve livet sitt som et hudløst null. Derfor hopper han fryktløst inn i sin første «død» i boka og erklærer i full offentlighet sin kjærlighet til den mest populære jenta på skolen. Det går som forventa maks dårlig. Under sin egen oppsummering av dette, kommer han tilfeldigvis til å skrible ned noe som nesten slår ham over ende: et dikt. Et ganske voldelig dikt. Og da han prøver igjen, ser det faktisk ut til å funke da også. Tekstene blir gradvis mer «blodige» i takt med at selvfølelsen og fandenivoldskheten hans stiger. Da han henger opp dette diktet på skolens oppslagstavle, begynner imidlertid ting å ta fyr: ”Bomb dritten. Bomb hjernene. Det runde skal bli et hjerte.”
Rektor, i ledtog med skolestyret, ser uttalelsen som en direkte trussel, og involverer politiet. Dette blir starten på en jakt på «terroristene», ære og berømmelse og dessuten jakten på veien forbi sensuren. Alt mens en fare ingen ennå aner omfanget av, bygger seg sakte men sikkert opp midt blant dem.
Boka er inspirert av de finske skolemassakrene, og er i kjølvannet av vår egne tragiske 22. juli svært aktuell og engasjerende lesning.
Mikael Niemi har tidligere vunnet Augustprisen for Popmusikk fra Vittula. Dette er hans første ungdomsbok.

”Upproriskt, otyglat, rått, rakt, roligt, sorgligt och alldeles lysande!” (iflg Raben&Sjögren)
”Överspänt, patetiskt, självömkande, grandiost." (iflg Niemi) Roman, 12 +

"(...) tankevekkende ungdomsbok inspirert av skolemassakren i Finland. Niemi er en forfatternes forfatter, en crazy Erlend Loe med gode klasseobservasjoner."

"Bokas styrke ligger i beskrivelsen av hvordan en unggutt driver og drives inn i en situasjon han – kanskje – innerst inne ikke ønsker. Og den står til troende."

"Enkel og presis skildring av ungdommelig utenforskap, voldsfantasier og hevnlyst."

"Mikael Niemi fikk stor suksess med «Populærmusikk fra Vittula». Hans nye ungdomsroman, «Bomb dem!» er en spennende skildring av en sint ung manns lefling med voldelig språk (...) Jeg-personens usikkerhet, sinne, og ensomhet er fint formidlet i skarpt språk."

"Inspirert av de finske skolemassakrene har Niemi skrevet
en tankevekkende, skremmende og god roman for både unge og voksne."

"Niemi har levert en oppvekkende og ekstremt velskreven
roman om hva usynliggjøring, rastløshet og sinne kan gjøre
med folk. Les den!"

"Ypperlig om utenforskap (...) Mikael Niemi kunne lent seg tilbake og skapt alminnelige, gode bøker med sine fortettede snurrigheter, men i Bomb dem! viser han større ambisjonerSkolemassakren i Finland er nevnt som en inspirasjonskilde til boken. Mikael Niemi har behandlet dette på en ypperlig måte."

“Bomb dem! er en absolutt litterær vekker."

"Niemis tekst er usedvanlig dynamisk, engasjerende og sterk."

"Karakterisert som ungdomsbok, men både i form og innhold vel så mye for voksne. [...] Bokas styrke ligger i beskrivelsen av hvordan en unggutt driver og drives inn i en situasjon han – kanskje – innerstinne ikke ønsker. Og den står til troende."

"Både i handling og språk elsker jeg balansen mellom intensitet og rolig fokus, originalitet og god, gammeldags teen spirit. Det kryper etter hvert godt innunder huden på meg hvorfor de finske skolemassakrene og 22. juli står som referanser på omslaget, men spenningen varer til siste linje. Slutten leser jeg som om det sto om livet (...) Fortellingen hans fanger den brutale maktesløsheten som kommer når noe er gått i stykker, og du bare vet at det aldri kan bli helt igjen."

"[...] et spennende plot og en høyst troverdig skildring av eksistensiell tenåringsangst."

"Den svenske forfatteren Mikael Niemi ble kjent for et stort norsk publikum med den energiske oppvekstromanen "Populærmusikk fra Vittula". Når han nå kommer med ungdomsromanen "Bomb dem!" er energien fremdeles tilstede, men denne gangen blandet med et farlig raseri. [...] Niemis fandenivoldske språk og hans overrumplende humor gnistrer i det nattsvarte mørket."

"Høyaktuell historie, inspirert av de finske skolemassakrene. (...) Niemis roman er en god og velskrevet fortelling om ungdommens kaos og om den lille tuen av tilfeldigheter og misforståelser som plutselig bikker alt
i feil retning.

"Romanen viser hvor galt – og hvor godt – det kan gå. Og i dette spiller litteraturens kraft en sterk rolle. Erik Johannes Krogstad har gjort en god oversettelse, språket i romanen er ordrikt og godt. [---] Flere romaner de siste årene har forsøkt å beskrive hvordan en terrorist formes, blant annet Lars Mæhle og Nina Vogt-Østli. Fellestrekkene handler om ressurssvake hjem og ubehjelpelige foreldre. Det er vel ikke helt umulig at disse romanene setter fingeren på noe viktig."

http://www.svd.se/kultur/litteratur/niemi-tillbaka-i-stark-historia_4619747.svd
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/mikael-niemi-skjut-apelsinen
http://www.gp.se/kulturnoje/litteratur/1.363407-mikael-niemi-skjut-apelsinen
Mikael Niemi: ”Skjut apelsinen”
Publicerad 2010-05-03 11:23

Om man skjuter en apelsin och prickar rätt så blir det bara våta slamsor kvar. Precis som om man träffar en hjärna.
Det tar ett tag innan vapnet osäkras i Mikael Niemis nya ungdomsroman ”Skjut apelsinen”, den första sedan han började skriva för vuxna med Augustprisade ”Populärmusik från Vittula” för tio år sedan. Men han debuterade som ungdomsförfattare (”Näsblod under högmässan”) . Nu kommer en högspänd, känslosam, stormig uppgörelse med världen som den ser ut när man är beroende av de populära gängen, när vuxna saknar auktoritet fast deras jobb är att få ordning på slagfältet i ett klassrum.

Den namnlösa huvudpersonen hatar sitt gymnasiums klassamhälle som består av skitar och idioter. Skitarna får allt av rika föräldrar, och idioterna är den nyttiga underklassen som ler när de kuvas.

Hur ska man överleva utan att välja sida? Det finns bara ett sätt: att bli något tredje, något som alla kan se och ingen känner igen. Men det kostar blod, svett och tårar.

Jag har undrat hur länge det dröjer innan de allt lokalare skolskjutningarna blir ett stort ämne. Sedan Lionel Shrivers vuxenroman ”Vi måste tala om Kevin” har inte mycket hänt.

Men Niemis svarta roman står mitt i samtiden där bombhot gör skolledningar mycket nervösa och livets femton minuter av kändisglamour plötsligt uppenbarar sig för den som anses farlig nog. Och som alltid visar det sig att ett öppet hot bara är kulmen på år av dolda hot, av mobbning och sorger.

”Skjut apelsinen” är en grabbig bok full av ejakulationer, våld och sår. Det är klassiskt att kvinnor får representera motståndet när en proletärhjälte gör upp med världen. Här är det tjejerna i klassen som under en lektion i genuskunskap får en lektion i härskarteknik av sin klasskamrat. Med den scenen antar jag att Niemi vill raljera över flickors hopp om att deras kön inte ska hindra dem att göra vad de vill av sitt liv. Att det är ”politiskt korrekt” överhetspropaganda?

Det är logiskt att huvudpersonens poetiska eld bara tänds av manliga författare och att han hävdar att de skyldiga till en misshandel är ”Gunnar och Knut och Vladimir”. Den kvinnliga kuratorn skriver noga ner efternamnen: Ekelöf, Hamsun och Majakovskij.

Alla vuxna är korkade svikare. Också mamma vars hårda liv som undersköterska beskrivs så vackert. Det finns bara ett kvinnligt hopp och det är Lavendel i estetklassen.

När katastrofen kommer skapar Niemi en rusig utopi av ordets makt som ingen i den här romanvärlden fattat: ”språket var ju gratis”. Det är för det man ska läsa honom, som många ungdomsromaner om uppbrott och uppror ger den här lust att härmas, att ta itu med världen.

Ulrika Milles
barnung@dn.se

Meny

Handlekurv

Handlekurven er tom

Skyt appelsinen

Flere bøker av samme forfatter

Djevelen i kirken

Skyt appelsinen

Mikael Niemi